Silverkarp - Hypophthalmichthys molitrix

Silverkarpfen har varit känd inom akvaristik sedan länge och kallas vetenskapligt Hypophthalmichthys molitrix (VALENCIENNES, 1844 ). Den kallas också ibland silverarmur, silverfisk eller tolstolob. Särskilt sedan 1960-talet har den också hittats i europeiska floder, där den har introducerats för att bekämpa alger. Denna flitiga kamrat håller dock trädgårdsdammen fri från alger och beter sig i övrigt fredligt.

Ryggen skimrar silver med en mörkare rygg. Ögonen, som ligger under kroppens mitt, är särskilt slående, liksom den stora, överhängande munnen. Fenorna kan vara rödaktigt genomskinliga. De har gälar med vilka de filtrerar fytoplankton från vattnet så att det blir klart igen.

I sin livsmiljö kan de bli upp till 130 cm, men i en damm är detta osannolikt. Din damm bör ha en volym på minst 10 000 liter för två djur och 1 000 liter mer för varje ytterligare silverkarp. Det rekommenderas att hålla dem i par. Med ett djup på 200 cm bör trädgårdsdammen för silverkarpfen också vara tillräckligt djup så att den inte fryser på vintern och djuren kan övervintra utan att tveka - det gör de vanligtvis i den mellersta vattenzonen och på botten av dammen. Vattenytan kan också hållas isfri med en isfri hållare eller en termostat. Eftersom de också behöver mycket syre bör dammen luftas med hjälp av utströmningsstenar.

Silverkarparna blir inte könsmogna förrän de är ungefär fyra år gamla, och de tenderar att inte föröka sig i europeiska trädgårdsdammar på grund av klimatförhållandena. I sina ursprungsländer parar de sig under sommarmånaderna i områden med starka strömmar eller översvämmade områden. Fisklarverna får först mat från sin gulesäck innan de byter kost till växtplankton.

Även i dammen äter silverkarpen på trådalger, flytalger och liknande som den hittar där. De kan också utfodras med flingfoder för dammfiskar.